Jag mår som ett luder. Inte helt okej, alltså. Jag tror att jag är full. Från i förrgår. Och vänta, det blir bättre: full på spritzer. S-P-R-I-T-Z-E-R!!! Alltså, vitt vin utblaskat med läsk. Vem tusan blir full på spritizer!? Och, framför allt, vem är fortfarande lullig två dagar senare!?
Denna häxbrygd till alkoholgift, inget för veklingar alltså, resulterade i ett fantastiskt opassande beteende on my behalf, men jag tänker bjuda på den. Håll i sig. När jag och mitt entourage lämnar den lilla baren som för kvällen agerat arena får jag för mig att gå fram till en vilt främmande man på vägen ut, meddela att ”Jag går nu, hej då!”, och sedan ställa mig på tå och KYSSA honom. På munnen.
Mannen i fråga, som ser obehagligt nykter ut, rycker till som att han får en stöt, skrattar lite förläget (han står trots allt med en grupp på sisådär 15 polare, det hindrar inte en dam) och säger ”Ojdå”. Jag ler vad jag tror är ett förföriskt leende men som i verkligheten är en fyllegrimas, och vinglar lite sexigt därifrån i en sorti som hade varit oemotståndlig om jag inte hade tappat balansen på vägen och landat i tamburen.
Om vi för en sekund bortser från att det är lätt ovärdigt för en kvinna i min ålder att bli så berusad att hon tar sig till en busshållplats för en liten powernap (kan även ha hänt) så kanske vi kan komma överens om att det här är rätt roligt. Jag brukar nämligen inte gå fram till främlingar och kyssa dem. Och, jag hade inte tänkt erkänna det, men jag tror att mannen i fråga hade midjelång härstsvans och ryggsäck.
För att göra historien ännu bättre kan jag meddela att jag var hemma och fast asleep redan klockan ett. När jag vaknar på lördag förmiddag har jag den där illavarslade känslan av att jag borde må sämre, vilket innebär att kroppen inte blivit bakis än, utan fortfarande sjunger sista versen på piña colada sången. Lite farligt sådär, ni vet, man går på toa, vinglar och RAMLAR AV toalettsitsen.
Och visst, mycket riktigt är det så. Först runt luch är festen över och kroppen blir förbannad. Solen skiner en härlig lördag, och jag ligger och kollar daytime TV i underkläderna som hillbilly white trash. Repriser av Skål. Och det går inte över. Huvudet värker som en subba och magen har gått sönder. Jag tar mig igenom dagen helt i framstupa sidoläge.
Och nu är det söndag morgon. Lunch, menar jag. Och jag är fortfarande lika sliten som en påse skalade nötter. Det är helt bisarrt. SPRITZER!!! Bara för 5 år sen klarade kroppen av alkohol som en riktig karl utan att man behövde skämmas. Och nu när jag har nått den punkterande åldern av 28 är det tydligen slut på det roliga. Finito. Done. Over and out. Undrar hur det hela hade slutat om jag faktiskt hade druckit så starka saker som, låt oss säga, RENT vin.
Publicerad iÅkommor, Dejting
